Klöz – en gokisse från förr

kloz_face
Det här är Klöz. En helt vanlig huskatt som var nåt av det stoltaste och vänligaste som gått på Svartöstadens gator.Han kom till mig 99 eller 00 vid ungefär 1½ ålder har jag för mig. Han var omplaceringskatt från min bror som inte kunde ta hem honom som innekatt när han flyttade från sitt hus i skogen.

Klöz hade gått vind för våg en hel sommar så han var ganska vild av sig då han kom. Dessutom hade han så mycket hårda tovor och ”inväxta” tallbarr i sin päls att han knappt kunde röra sig när han kom. Men som jag sa till min käre bror som berättat att katten var ”en blandning av Norsk Skogskatt” och ”dem behöver man inte borsta för de har självutredande päls”;
”Klöz är ingen Norsk Skogskatt. Han är tovig. Och han måste borstas flera gånger i veckan eftersom hans päls är sån att den tovar ihop annars, ingenting annat. Jag tar över honom”. Och så gjorde jag det.

Och om man inte fattar sig på tovor så kunde man ha trott att Klöz var ilsken av sig när jag våldrullade in honom i en rumsmatta och klippte bort det värsta under hans morrande och rivande protester.
Han var stor och stark men man får inte tveka med en skräckslagen katt som har ont så det var han eller jag, kan man säga..

Men för att få bukt med resten av hans tjocka päls och få rengöra alla sår och infektioner han fått av att pälsen tovat ihop sig så bokade jag tid hos länsvetten som sövde honom innan jag rakade bort all päls från magen och sidorna och tovade ut resten innan vetten plåstrade om honom. Det syntes inte att han var naken under när vi for hem, så lång och tjock päls hade han. Gissa om han njööööt av att kunna sträcka ut sig!. Efter det följde han mig vart jag gick och trodde på rikt att han ägde mig och att jag skulle göra allt han ”sa”.

Ingen kunde låta bli att stanna till och hälsa på den katten där han gick fram mitt på vägen med den största svansplym som vilken raskatt som helst avundades honom.

Klöz klarade inte av att åka bil, han fick en hemsk panik och svår diarre. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det blev lättare att ha honom i sele upptäckte jag, men någon måste hålla honom och man fick klä  bilgolvet med täckplast. Och tvätta av (långhårsrumpan) sprutbajset när man kom fram. Usch, jag minns särskilt en bilresa med barnen när vi åkte till mormor. En bilresa på 45 minuter tog evigheter med den skräckslagna katten och ungarna som klagade över stanken. Stackars katt!

Han vägrade bajsa på lådan inne, sånt gjorde man bara utomhus enligt honom, så det var bara att släppa ut honom om jag inte ville ha skit överallt.
Detta fick till följd att då jag började jobba som resande säljare över hela Norrbotten, kunde han inte följa med i bilen som skulle ha fungerat annars. Jag blev totalt beroende av att ha kattvakter som kunde släppa in och ut honom när HAN sade till. Hela grannskapet var involverade till sist, Det funkade inte. Klöz fick flytta till Älvsbyn hösten 2003 till en helt underbar kvinna som hade en gård på landet och älskade att borsta Klöz. Tyvärr blev överkörd av en långtradare till sist. Han hade den egenheten att han inte flyttade sig ur vägen om han hade satt sig på den… Det hade funkat på Svartöstan där det var 30 km/h så han tyckte väl att också en bred 110-väg borde begripa vad som gällde.

Hur som helst fick han ett bra liv där, supertacksam som han var att ha att göra med.

Annonser