Julgran och kattpynt

Att hänga upp färger och former i en julgran kräver en viss stilkänsla men i vår familj måste man också ha en insikt om vad granen kan komma att utsättas för när man klär den.

Raptor 13 vDet här vita nystanet är min älskade lussekatt Raptor. Han fyllde 13 veckor på Luciadagen 2006. Huskatten Raptor var utekatt och finns inte längre men det betyder inte att jag inte minns hans påhitt. Rappe var en inbiten julgransklättrare och älskade att bära omkring på grejer han stulit från granen.

Några dagistillverkade piprensar-änglar eller papperssmällkarameller kunde vi glömma efter att Raptor flyttat in, samma sak med glaspumlor eller halmfigurer.
Det var kompostgaller som gällde om vi ville ha en enda julklapp liggande under granen på julafton utan att få den ivägsläpad och tjuvöppnad. Det gällde för övrigt inte bara katterna. Dvärgpinschrarna Remo och Roofer var också nyfikna på granen men jag tror mest att det var för att katterna strök runt den alldeles för ofta.

När så Raptors halvsyster Rosita flyttade in ett halvår senare så fick vi ransonera presentsnören och hängande etiketter den följande julen. Rosita ansåg att papperslappar, små presentpåsar och julkort var snyggast när de såg ut som väl använda nåldynor.

Raptor är heller inte den första av mina katter som hängt i julgranen, därför har jag ”kattsäkrat” mina julgranar i evigheter med en krok i taket så att katterna inte skulle riva omkull dem (mer) Detta gällde även skogsgranarna. De senare brukade jag försegla julgransfoten på så att katterna inte skulle dricka upp vattnet.

Annonser