Nyvakna pojkar

Remo Och Neville

Remo Och Neville

Annonser

Bara 4 dagar kvar till jag får min älskling!

raja-11veckor

Mitt lillhjärta Mr Raja blir hela 13 veckor i morgon och 3 hela månader på lördag den 18 januari, men på FOTOT är han fortfarande bara 11 veckor.

Tänk! Bara fyra dagar kvar tills jag ska flyga iväg för att hämta min söta lillraja på Arlanda!

Hoppas nu att allt ska flyta på som planerat och att vädrets makter ska vara oss nådiga. Tycker att det allt oftare strular med flygtrafiken om vintrarna, speciellt när det blir stora väderomslag och det är ju vad som skett de senaste vintrarna. Sverige är ett avlångt land så vi kan drabbas av två olikartade väderförhållanden.

Typiskt mig att oroa mig för allt som kan tjorva till det men som ingen kan göra nåt åt ändå. Jag kommer att känna mig stressad tills jag kliver innanför dörrarna här hemma med rajan, kommit mig in med grejerna och äntligen kan öppna väskan så han kan komma ur själv den och börja titta sig omkring – när han känner sig mogen för det. Ibland kan sånt ta tid och den här killen kommer att ha varit med om en massa hela dagen, och fått utstå sin första flygtur utan tryggheten till någon han känner igen. Jag räknar med att låta honom få utforska sitt nya hem lite i taget och att det kan pipas lite extra de första nätterna.

Dvärgpinschergubben Remo som har haft en alldeles egen kattkull att hålla reda på hemma hos sig tidigare i höstas och har levt med katter i hela sitt snart 9-åriga liv, både hos mig och hos sin husse, kommer att bli en spännande ny kompis för Mr Raja. Han kommer att se vart Remo går och se vad han gör för något och min erfarenhet av att ha katt och hund ihop är att det går hur bra som helst, oavsett om de umgås eller inte så märker de snart att de tillhör samma flock.
Remo kommer att se till att Mr Raja känner sig trygg även när han ska få följa med på promenad ibland och hålla borta andra katter från uteplatsen, medan Mr Raja ligger och solar. I varje fall har det funkat så hos mig i alla år, nu blir enda skillnaden att katten inte får gå lös.

Jag ska inte ska inte fösa ihop dem, Remo kommer att bli tvungen att ta det extra lugnt från början annars kan lillgrabben få för sig att han kanske borde springa och gömma sig istället för att spela cool och fräsa ”stopp där uschliga varelse”  ifall Remo inte håller ett förväntat respektfullt avstånd, Allt medan han i egenskap av KATTKONUNG spatserar runt och inspekterar sina nya ägor.

Ja – Det ska bli så roligt att presentera dem för varandra, men det kommer inte att hända förrän på onsdag morgon eftersom Remo får vara ledig tills dess för Mr Rajas skull. Även om Mr Raja är uppväxt med hund så är han inte van vid någon annan hund, men typiska hunddofter och språkliga hundbeteenden som att de viftar på svansen trots att de inte är irriterade kommer inte att förbrylla honom särskilt mycket vilket gör det enklare.

2014-01-16 17.23.07Jag har fått låna en transportbur i textil av Inger som kommer att passa för Norweigan Air’s krav. I varje fall hoppas jag det, ringde och kollade upp vad som gäller eftersom det inte verkar så smart att komma med fel transportväska enligt dem.- Om nån som ser detta tror något annat – ”speak now” så jag hinner ordna en annan 🙂
Det är en liten röd från Royal Canin, man kan rulla upp sidorna som ni ser. Ingers gubbe Anders har gjort en bättre bottenplatta till den. Jag tror den kommer att bli perfekt!

Jag ska lägga nån grej i botten som extra kisskydd och ta med ett par hundbajspåsar ifall om att…. Jag antar att han får med sig tryggdofter hemifrån också.  Tänkte att jag tar med mig en liten plastlåda som han kanske hinner kissa i, förhoppningsvis kommer Elisabet ihåg att ta med sig lite kattsand från tryggheten där hemifrån.

Godmorgon världen!

Men oj vad tiden går fort hör ni! Det är den 8 januari allaredan, det var ju nyss jul ju!

Nu är det bara 12 dagar kvar innan jag flyger till Stockholm och hämtar katten på Arlanda. Vad jag längtar! Jag är mycket beroende av vardagsrutiner och nu när jag inte har några egna djur hemma längre så glömmer jag bort att ställa alarmtider och hålla reda på dagarna. När Mr Raja flyttar in så kommer det att bli ordning på torpet igen även de dagar Remo är ledig, det ska bli jätteskönt.

Igår kom Remo äntligen kommit tillbaka efter sin långa julledighet och det känns bra att kliva upp klockan 06:00 och släppa in hunden som brukar rusa till sängen och skynda sig in under mitt varma täcke och dra den djupa suck som förvandlar honom till en lealös Ragdoll innan han somnar som en stock.

40995_108597785863142_6515409_nHar jag sovit dåligt så brukar jag också somna om en stund men sen kliver jag upp, klär på mig nånting lämpligt och lockar på honom. Och till sist kommer han gäspande och sträääääcker på sig innan jag sätter på honom hans sele och öppnar dörren så att vi kan gå ut. Han rör inte en muskel förrän jag sagt varsågod och ibland inte då heller om det är surväder som han avskytt sedan han var liten valp.
FOTOT här till vänster föreställer Remo som var 9 veckor där. Han fyller hela 9 år i mars i år.
Jag är rätt morgonstel så det är bra ifall jag kommer igång snabbt så det är bara att han hänger med en sväng runt kvarteret åtminstone trots att Remo som inte bara är en renrasig dvärgpinscher, är förmodligen även till hälften katt, till hälften get och till hälften orm, är också en fullfjättrad fullblodslatmask.
Remo gillar att mysa han och skulle helst ligga och dra sig i sängen hela förmiddagarna om han fick, speciellt nu när det är blött och kallt ute och ser inte alls fram emot att gå ut på promenad innan frukost.

Låt det fort bli 2014 så hundarnas hemskehelg går över

GOTT NYTT ÅR!

Gott slut till alla och till er som har ungar som ni har köpt fyrverkerier till där hemma:
Gå ut tillsammans med dem när de ska skjuta iväg sina raketer istället för att sitta inne och tro att alla är lika förtjusta i att hamna inom skotthåll för era raketsmällande ungjävlar.

Jag har tänkt på min lilljycke Roofer mest hela dagen. Ibland saknar jag honom nåt så förfärligt!
Från och med i år har jag ingen egen hund som jag behöver bekymra mig för om jag kan gå ut med den här helgen utan risk, och har ju heller ingen utekatt sen drygt 2 år, som ska gå inne och tjura för att den inte får gå ut alls och utsättas för skjutgalna nyårsfirare i alla åldrar – och det är ganska skönt måste jag säga.

Många hundar är fruktansvärt rädda för nyårssmällare och fyrverkerier, ändå behöver de inte vara skotträdda – visste ni det?

Youtubeklippet ovan har jag lagt in enbart för att det är ett himla pedagogiskt nyårssmälleri. Det var nog inte tanken men så är det, lyssna själva. Ljudet är hemskt skarpt och vidrigt ”bra” för fyrverkeriträning till den som har hundar eller andra djur hemma som har blivit rädda av någon anledning.
Det är mediokert som  vacker ”underhållning” så innehållet är inte nåt att se direkt, det är mer som vilket som helst man träffar på ute på ”byn” men varar avskyvärt mycket längre 😉

Att ta med sig hunden är inte att vänja den vid sånt (lämna hunden hemma ensam med alla smällare utanför dörren kan också orsaka trauman så ni vet.) Och även en orädd och trygg hund kan bli drabbad av denna fyrverkerirädsla om man har otur. Den är mycket svår att träna bort.

Jag har tyvärr förlorat min förtjusning för fyrverkerier för många år sen efter att jag sett vad det kan ställa till med men jag kan ändå inte göra så mycket åt dem annat än att hålla dem på avstånd om det går. Och visst kan det vara vackert mot natthimlen när det fyras av genomtänkta konstarrangemang av duktiga pyrotekniker, men annars är det mest bara jäkligt onödigt och dessutom för farligt i de flestas händer enligt min åsikt.
Inför hans två sista år, 2012 och 2013 tränade jag min dvärgpinscher Roofer med hjälp av fyrverkeri-tv, filmer som folk lagt upp på Youtube.

Anledningen till träningen var att jag faktiskt måste plocka upp honom vid minsta tecken på köldkrampen som han fick vid sträng kyla och bara blev värre för varje år. Han hade tyvärr fått för sig att den där nyårssmällaren som utan förvarning kom farande bakifrån, sprakande och tjutande – rätt mot oss bara någon centimeter från Roofers ben, där vi gick på promenadstråket – samtidigt som han fick en smärtsam kramp och jag snabbt lyfte honom, förmodligen var anledningen till hans smärtor. Eller något sånt, Jag kände att det enklaste var att göra honom totalt avtrubbad för fyrverkerier eftersom han måste lyftas direkt han var på vg att få kramp. Att inte grannarna ringde störningsjouren fattar jag inte. Man måste ösa på med volymen om det ska vara idé, menar jag.
Fram till den gången hade han inte reagerat nämnvärt på smällande i allmänhet. Jag brukade sen hundarna var valpar, se till att gå ut på hundpromenad under timmar då smälldes lika mycket just för att slippa behöva droga ner hundarna resten av deras liv, som många är tvungna att göra hela den helgen.

Jag är heller inte rädd för ljuden så jag visste att jag inte fört över någon rädsla som jag också vet kan hända och varken Roofer eller Remo hade alltså inte haft problem med de stora fyrverkerierna alldeles utanför där vi bodde, därför var det så jävla trist att det blev så pga ett ”litet” missförstånd.

promenadplagarrweb (2)Apropå promenader. En bild jag gjorde 2006 när Roofer var valp
Remo drog som tusan men Roofer, han försökte dra så mycket
att han istället för att springa på alla fyra hoppade fram på bakbenen.

Det här hade jag kunnat skriva ett eget inlägg om, men varför det, jag är ÖKÄND för att skriva meterlånga blogginlägg 🙂

Alltså:

Inte vet jag om ni fyrverkerigalningar som inte har hund eller utekatter saknar empati i allmänhet eller om det bara är så att många plötsligt tappar den när det är dags för nyårsraketerna.

När man är ute och dagarna före, under och efter nyårshelgen så passar en massa föräldrar på att skicka ut sina små telningar ENSAMMA med en massa smällare och raketer som de små och traktens ungdomar förväntas underhålla grannskapet med lite då och då på dagarna och tidigare om kvällarna. Ibland i trappuppgångar och mitt bland folk i stan. Jätteroligt! (Inte)
Det här händer överallt så jag vet att det är fler än jag som oroar sig över både ungarnas, sina hundars och sin egen säkerhet.

Igår när jag var på väg hem fick jag ta tag i ungarna och stoppa dem från att fjutta på sina raketer och smällare för att alls kunna ta mig in på gården, de stod och smällde bara några få meter från våra trähus och hann dra iväg ett par stycken rätt över gångvägen in i den större skogsdungen innan de fattade jag sa att de måste lägga av fär att det var farligt. De verkade först tror att jag menade att det var farligt för DEM. *skrattar ihåligt* Ja herregud.
Jag visade och förklarade att där folk går med sina hundar bland snåren i mörkret (vi har knappt nån snö i år) eftersom det är för halt att gå på den upplysta stigen, att det är förbjudet att skjuta raketer inom området, dessutom hade de ingen vuxen med sig heller…. och berättade vart jag tyckte att de kunde gå istället – FAST de ”bara hade några till som knappt märktes”.

Jag har bara bott här ett år men när man har hundar så blir det ju att man är ute mycket och då träffar man på grannskapets ungar och jag hör till dem som anser att alla har ett gemensamt ansvar för att ungar ska ha det bra och står inte ser på när en unge jag inte känner ställer till med ofog – eller gör nåt bra.
De här busgrabbarna har stora problem med auktoriteter och det kan jag respektera, därför är jag på dem om sånt de ställer till lika väl som när jag ser att de hittat på nåt kul – som en mamma eller mormor eller något, sånt fattar de nämligen och jag slipper få idiotbesök av föräldrarna ifall jag skällt ut deras gulliga ligister för nåt eftersom ”ligisterna” själva brukar förstå varför och har fått säga sitt.

De känner alltså mig alltså vid det här laget och försökte åtminstone fundera ut en annan plats – och jag tänkte att de andra grannarna bredvid borde komma ut snart och säga till ändå, eftersom en av raketerna hade dragit iväg mot bilen som har handikapp-tillstånd. Men barna verkade ändå inte riktigt begripa att de inte ska eller får smälla av sina raketer bara några meter från husen på gården så när jag gick de sista metrarna hemåt så tittade jag bakåt för säkerhets skull – precis när pojken som har den största raketpåsen och minst impulskontroll fyrar iväg en sån där markraket som tjuter rakt mot gångvägen där en granntjej i 20-årsåldern kommer och går med en liggvagn där hon har sin nyfödda bebis!

Jävlar vad förbannad jag blev, jag vände och de pep iväg som feg-raketer innan jag hann få tag på dem medan de skrek förlåt förlåt det var inte meningen till MIG!  Tjejen med barnvagnen bara stod där och sen gick hon bara vidare så jag gick in och ides inte ta tag i det där mer just då åtminstone.
Jag ska ta det här med ungarnas föräldrar när jag ser dem nästa gång – för enligt skitungarna själva så är deras föräldrar så rädda om sina skjutgalna telningar att de inte få gå från gården. De frågade upphetsat om jag inte hört om den röda Volvo som tydligen kör runt och  fångar barn och gör grejer med dem.
Det, sa jag till dem verkar som ett riktigt vettigt beslut av era föräldrar! Bara för att era de låter er gå ut och skjuta av er några fingrar om ni har otur så behöver de ju inte vilja bli av med er helt och hållet.

Theneicans Mic Mac

Dvärgpinscherkillen Roofer
(Theneican’s Mic Mac)